Jag lägger mycket tid på att titta på fastigheter utanför landet där jag bor.
Sardinien skickade mig nyligen ner i ett juridiskt kaninhål efter att en säljare såg mitt schweiziska telefonnummer, antog något om min nationalitet och varnade mig för att vissa utländska köpare kan omfattas av begränsningar för hur mycket mark de får köpa.
Det påminde mig om något jag redan tänker på när jag undersöker fastigheter utomlands:
**Vem du är som köpare kan påverka vilka regler som gäller för dig.**
Schweiz är ett mycket bra exempel. En utländsk köpare kan inte utgå från att en schweizisk fastighet automatiskt får köpas bara för att den är till salu och pengarna finns.
Schweiz har redan Lex Koller. I april 2026 föreslog förbundsrådet att delar av lagen skulle skärpas.
Först: vad är Lex Koller?
Lex Koller är det vanliga namnet på den federala lagen om utländska icke bofasta personers förvärv av fast egendom i Schweiz.
Det är inte bara ett förbud mot att utlänningar köper fastigheter. Om tillstånd krävs kan bero på köparens nationalitet, bosättningsstatus, fastigheten och dess tänkta användning. Svaret hör till den enskilda affären och den behöriga kantonala myndigheten.
Den användbara frågan är alltså inte bara:
”Kan utlänningar köpa fastigheter i Schweiz?”
Utan:
”Kan den här köparen köpa den här fastigheten för det här ändamålet enligt de regler som gäller i dag?”
Vad föreslog Schweiz under 2026?
Den 15 april 2026 inledde förbundsrådet ett remissförfarande om föreslagna ändringar i Lex Koller. Förbundsrådets tillkännagivande kopplar delvis förslaget till bostadsbristen i Schweiz. Remisstiden löpte ut den 15 juli 2026.
En föreslagen ändring gäller tredjelandsmedborgare, alltså personer från länder utanför EU och EFTA. Enligt förslaget skulle vissa tredjelandsmedborgare börja behöva tillstånd för att köpa en permanentbostad. Om de senare flyttade därifrån skulle de i regel behöva sälja den inom två år.
Det kan spela roll för någon som planerar att bo i Schweiz i flera år och sedan behålla bostaden efter flytten.
Fritidsbostäder kan också omfattas av fler begränsningar
Förslaget skulle minska de kantonala tillståndskvoterna för fritidsbostäder och enheter i lägenhetshotell som köps av personer bosatta utomlands.
Det skulle också ändra hur vidareförsäljningar mellan utländska ägare påverkar kvoterna. Regeringen ger ett användbart exempel: enligt den nuvarande ordning som den beskriver minskar inte den kantonala kvoten om en tysk ägare säljer en fritidsbostad till en fransk köpare. Enligt förslaget skulle varje förvärv av en person bosatt utomlands räknas av från kvoten.
För den som tittar på en schweizisk skidbostad är ”utlänningar kan köpa fritidsbostäder” därför inte ett fullständigt svar. Köparen, kantonen, fastigheten och datumet spelar alla roll.
Investeringsfastigheter ingår i förslaget
Förslagen sträcker sig också bortom bostäder och stugor.
Personer bosatta utomlands skulle fortfarande kunna köpa kommersiella fastigheter som används för deras egen affärsverksamhet utan tillstånd. Förbundsrådet vill däremot förhindra köp som görs enbart som kapitalplaceringar, till exempel att köpa en kommersiell fastighet bara för att hyra eller arrendera ut den.
Förslaget skulle också generellt begränsa möjligheten för personer bosatta utomlands att köpa börsnoterade aktier i bostadsfastighetsbolag och regelbundet handlade andelar i vissa fastighetsfonder och fastighets-SICAV:er.
Det här handlar inte bara om någon som försöker köpa en chalet.
Men inget av detta är lag ännu
Det här är den viktigaste delen.
Förbundsrådet lade fram ett förslag. Remisstiden löpte ut i juli 2026, och den federala justitiemyndigheten har publicerat remissmaterialet och svaren.
Det gör inte de föreslagna begränsningarna till antagen lag.
En rubrik kan säga att Schweiz skärper sina regler, men det finns en juridisk skillnad mellan:
- föreslaget;
- godkänt; och
- i kraft.
Just nu måste en faktisk affär bedömas enligt den lag som gäller när köparen förbinder sig. Den här artikeln ska därför läsas som något att hålla ögonen på, inte som ett påstående om att förslaget redan gäller.
Lärdomen jag tog med mig
Nationalitet, migrationsstatus och skatterättslig hemvist är inte utbytbara begrepp. ”Utländsk köpare” är inte heller en enda prydlig juridisk kategori.
Innan jag skickar pengar vill jag reda ut:
- Hur klassificeras jag enligt det här landets regler?
- Spelar min nationalitet eller bosättningsstatus roll?
- Spelar fastighetstypen eller den tänkta användningen roll?
- Krävs tillstånd?
- Läser jag den gällande lagen eller bara ett förslag?
Det är därför min Buyer Checklist and Due-Diligence Tracker skiljer på ”jag behöver fråga” och ”jag har fått och dokumenterat ett tillfredsställande svar”. De juridiska reglerna i Toolkit gäller Spanien, men vanan fungerar rätt bra på resande fot.
Hur passar Farm by 50 in?
Min fråga — kan jag köpa en gård i Schweiz för omkring CHF 50,000? — lägger till ännu ett lager. Regler om jordbruksmark, zonindelning, laglig beboelighet och tillåten användning kan spela roll separat från Lex Koller.
Lex Koller svarar inte på om en lada kan bli en bostad eller om jordbruksmark kan köpas och användas som man tänkt sig. Det är ytterligare en kontroll av köparens förutsättningar, ingen ersättning för noggrann granskning av själva fastigheten.
Och tanken som ledde mig hit började på Sardinien: en säljare såg mitt schweiziska telefonnummer och gjorde ett antagande om mig. Annat land. Annan regel. Samma anledning att stanna upp innan jag för över pengar.
**Lita på folk. Kontrollera. Dokumentera. Och kontrollera datumet också.**
Den här artikeln återger min personliga fastighetsresearch och den officiella schweiziska information som fanns tillgänglig i september 2026. De föreslagna ändringarna i Lex Koller som tas upp här har gått igenom remissförfarandet, men ska inte behandlas som antagen lag förrän lagstiftningsprocessen har slutförts, om den slutförs. Det här är inte juridisk rådgivning, skatterådgivning eller investeringsrådgivning.