Clueless Gene började med mitt sätt att resa.
Jag älskar att resa. Jag vill se världen. Men jag är inte särskilt förtjust i att planera exakt hur jag ska se den.
Datumen planerar jag. Jag vet när jag ska åka och när jag måste vara hemma igen.
Allt däremellan upptäcker jag helst längs vägen.
Och det var så Clueless Gene kom till.
Jag gillar att inte veta vad som väntar
Jag vill inte ha varje restaurang bokad, varje sevärdhet schemalagd och varje timme planerad.
Om jag gillar ett ställe vill jag stanna längre. Om inte vill jag vidare. Om något fångar min blick vill jag kunna byta riktning.
Ibland är det bästa med en resa något man inte ens visste fanns där.
Den oväntade upptäckten.
Och ja, ibland betyder det att jag verkligen inte har en aning om vad jag ska göra härnäst.
Därav… Clueless Gene. 😂
Att strosa omkring är underbart ineffektivt
Det finns inget kalkylblad för det. Ingen avkastning. Ingen lista att beta av.
Man svänger in på en väg för att den ser intressant ut. Man stannar för att utsikten är fin. Man blir kvar längre för att man känner för det.
Ur ett produktivitetsperspektiv är det uselt.
Ur ett livsperspektiv tycker jag att det är ganska viktigt.
Några av mina finaste minnen finns för att något var stängt, någon var sen, vädret ändrades eller jag helt enkelt blev distraherad.
Jag vill se en plats med egna ögon
Jag kan läsa rekommendationer och titta på bilder, men de hör till någon annans upplevelse.
Jag vill ha min egen.
Jag vill själv avgöra vad jag tycker är vackert, tråkigt, märkligt eller värt en dag till. Min takt betyder lika mycket för mig som resmålet.
Därför kan det vara så härligt att resa ensam
När jag är ensam behöver jag inte underhålla någon. Bara mig själv.
Jag kan stanna för att något fångat min blick, byta riktning eller ägna en halv dag åt något som någon annan skulle tycka var helt meningslöst.
Ingen väntar på att jag ska presentera dagens program.
Det är frihet för mig.
Att inte ha koll betyder inte att vara vårdslös
Det är skillnad på att lämna utrymme för upptäckter och att strunta i det som är viktigt.
Att inte veta vad jag ska göra i morgon är helt okej. Att inte veta vad jag skriver på, vad något faktiskt kostar eller om något viktigt är lagligt känns betydligt mindre bra.
Det blev tydligt när resandet började handla om fastigheter också.
Samma instinkt följde med: se själv, ställa frågor, kontrollera och sedan bilda mig en egen uppfattning.
En oväntad upptäckt på resan kan vara underbar. Ett oväntat juridiskt problem eller skatteproblem är det inte. 😂
Det är Clueless Gene: öppen för omvägar, noggrann med besluten.